arpitan.ch & francoprovencal.ch

Sens tués des arpitans (patouésans) tot u tôrn du Mont-Blanc !

Accueil > Docs > Tèxtes en ORB arpitanna > Sensacions - d’Arthur Rimbaud - Arpitan de Saviése

Sensacions - d’Arthur Rimbaud - Arpitan de Saviése

mercredi 29 janvier 2014

De chôdtemps,
quand les vèpros sont pêrs (blus)
Partiré pèr les vions (chemins)
Picotâ pèr les blâts
Charpitar l’hèrba fina (prima).


Musôr, senteré
Lo frècho ux miôs pieds.
Lèsseré la bise (lo sofllo, l’oura) baniér
La mâye (mia, m(i)ena) téta mare nua

Parleré (prègerè) pas,
songeré (penserè) a ren
Mas l’amor enfini
Mè vendrat ècondre (aparêtre)
Dedens l’â(r)ma.

Et bougiéré luen,
talament luen
Coment un bouèmien
(tsigano, sarragin, pascatin)
Pèr la natura, herox -
coment avouéc ’na marrêna (femèla) !

Dé tsatin,
can é vépró chon pêe
Partir.i pé é vaeon
Picóta pé é bla
Tsarpita w’êrba fën.na (prën.ma).

Mojoo, chintir.i
Ó fretsó i myó pya.
Achir.i a bijye banye
A mâe téita marinoua.

Parlir.i pa,
chondzir.i a rin,
Ma w’amoo ënfini
Mé vëndré écondre
Der.ën w’ârma.

É boudzir.i rlwin,
tamin rlwin
Cómin oun boémi.in
Pé a nator.a, our.ou -
cómin avwei ’na marin.na !

Sensation - Arthur Rimbaud
(poèmo originâl en francês)

Par les soirs bleus d’été, j’irai dans les sentiers,
Picoté par les blés, fouler l’herbe menue :
Rêveur, j’en sentirai la fraîcheur à mes pieds.
Je laisserai le vent baigner ma tête nue.

Je ne parlerai pas, je ne penserai rien,
Mais l’amour infini me montera dans l’âme ;
Et j’irai loin, bien loin, comme un bohémien,
Par la Nature, heureux- comme avec une femme.